Varför jag inte faller för killar som gymmar
Yes jag har kommit på helt varför jag helt omöjligt skulle kunna falla för en kille som gymmar. Idag när jag va på gymmet va jag inte direkt ensam och överallt ser man dom här killarna/unga männen som står i klungor och tränar med varandra och pushar varandra. Klarar inte av dom helt enkelt. Sen tar vissa alldeles för mycket vikter så för att dom ska orka med vikterna så belastar dom kroppen fel. Sen är det ju killar jag pratar om och dom ska ju jämt stajla och visa hur tränade dom är men om dom bara visste hur jag anstränger mig för att inte skratta åt dom. Måste bara spy ut lite mer ordgalla. Men det jobbigaste enligt mig är att man verkligen MÅSTE ha mp3n jävligt högt för att så lite som möjligt höra deras jävla stönande när dom verkligen tar i. Det är så otroligt pinsamt verkligen när dom gör sina övningar och stönar och grymtar som jävla djur typ. Blir fan rädd. Om dom låter så i sängen så blir jag fan jävligt rädd.Något mer jag vill klaga över? mjo, Måste man se så jävla ful ut när man tar i ordentligt? en av anledningarna att jag inte tar i max är för att jag inte vill se för idiotisk ut. Vet precis hur jag ser ut när jag anstränger mig på gymmet, ena sidan av överläppen åker upp och jag ser ut som ett jävla mongo, speciellt när jag blundar samtidigt. Men nu ska jag vara lite positiv med. Det va en kille som gjorde en så jävla cool övning idag. han stod på händerna och huvet och hade benen rakt upp i utgångsläge sen fälde han ner benen så dom nuddade marken och sen tillbaka till utgångsläget. så faktiskt riktigt coolt ut men ingen jag bör prova. kan ju inte ens stå på händerna, tror mina armar skulle gått av eller något =S
Idag har jag iaf varit ledig hela dagen. Gått på samtal angående maten hos min coach och fått lite mer tips och pushning för det behövs. Efter det åkte jag och mamma till Allum för att möta upp Anna så gick vi lite i affärer och sen satte vi oss på max eftersom min "mat och sov klocka" sa att det va dags att äta. tog en såndär helt vanlig hamburgare (fast glutenfri såklart) och den smakade faktiskt gott =S blev väldigt förvånad. Satt iaf där en stund och pratade och sen åkte vi hem.
Efter jag vart på gymmet så va det dags att sätta sig ner med middagen. Mätte upp precis hur mycket mat som jag ska äta och la upp det på tallriken och jag bara tänkte "shit" alltså det va hur mycket mat som helst! Och ju mer mat jag åt ju mer växte maten på tallriken så det kändes som jag hade glasögon på mig typ =S Tog mig 50 min att äta upp den jävla spagettin med köttfärsen. Men jag gjorde det =) trots all ångest, tårar, kväljningar så åt jag faktiskt upp allt så jag känner mig lite stolt men känner mig fortfarande äcklad över att jag ätit så mycket. Mamma sa även "jag vet att du har svårt att äta så därför gjorde jag bara lite mat till dig" och jag bara "LITE? det här va ju fan hur mycket som helst" den portionen som jag fick i mig idag är ju fan mindre än va barnen på dagis gör. usch och fy men jag försöker iaf. Förhoppningsvis lyckas jag denna gången. Men det jobbigaste är att jag vet att jag måste äta mat imon med, och dagen efter det, och dagen efter den dagen osv :O Herregud alltså. Blir bara så trött på allt.
Nu vill jag sova. Puss på er!
