Vilsen

Känner mig totalt vilsen nu och jag vet ju varför. dumt gjort av mig. Lite av att utmana ödet och jag förlorar alltid den här tvisten. Men jag vill ju så gärna vinna.


Idag så har jag varit hemma bara. Mamma va hos morfar så vi bestämde att vi skulle mötas på halva vägen så skulle Tindra få en bra promenad. Hann bara gå 20 meter innan jag stötte på 2 av mina behandlingsassistenter som ville titta lite på Tindra och självklart så gjorde hon utfall. vet inte va jag ska göra med henne men hon är ju väldigt vaktig av sig. Hon fick iaf beröm för bra skall hehe, inte första gången jag fått höra det. Sen hann jag inte gå mer än 5 min innan jag stötte på 2 gamla lärare som jag haft och även där gjorde Tindra utfall, Hann gå 5 min igen och sen stötte jag på en pappa med barn som berömde Tindras gång och hon gjorde utfall där med och han sa att det va bra skall i henne. Sen orkade jag inte med mer folk som skulle hälsa på henne för Tindra är helt enkelt ingen hund som man hälsar på. Hon är superreserverad med rena bebisen för oss i familjen. Vet inte hur många hon bitit men när hon bitit är det faktiskt oftast människorna i frågan som gjort fel. Men jävligt jobbigt när folk ska hälsa för alla tror att Tindra bara är en liten busig valp som ser jätte pussinussig ut medan jag vet att hon är grymt på sin vakt hela tiden. blir alltid nervös när folk hälsar på henne för jag tror att hon ska bita dom. Men ibland önskar jag att Tindra skulle vart lite fulare, isåfall skulle folk inte misstagit henne för att vara någon liten gullig valp som man kan klappa hur som helst. det mesta beror ju på vilken ras man har. Fler folk går ju fram och hälsar på små hundar än stora hundar eller pitbullhundar. 


Nu sitter jag här helt vilsen ska lägga mig i sängen och läsa min bibel (mattilåtet). håller på med kapitlet mättnad just nu. Just nu känns det som jag aldrig kommer kunna äta mig mätt. vet inte när jag kände organisk mättnad senast men det va nog några år sen. Som dom flesta andra med ätstörningar bestämmer jag undermedvetet redan innan måltiden hur mycket jag tillåter mig att äta. rätt idiotiskt börjar jag förstå nu ju mer jag läser i boken. Suck. en dag hoppas jag att jag blir helt frisk men tillsdess har jag en jävla lång väg att gå..


Min bibel

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0