Min förlovningsring
Min förlovningsring har jag faktiskt sparad. Förlovade mig med Henrik 25/7 2004. Hade inte ens fyllt 15. För mig är en förlovning ett löfte om att försöka leva med varandra resten av sina liv. Och det har plågat mig att jag inte lyckades hålla mitt löfte. Slår man upp förlovning står det "Förlovning är ett tillkännagivande av att en parrelation avser att leda till äktenskap. Efter att ena partnern friat till den andre, och denne svarat ja, är paret förlovade fram till dess att vigseln fullbordats"
Jag kan erkänna att jag grät när mitt ex gick ner på knä och frågade om jag ville förlova mig med honom. Visste ju att vi skulle förlova eftersom vi hade valt ringarna tillsammans men blev ändå väldigt känslosamt. Jag va grymt lycklig den stunden. Men förhållanden i så tidig ålder har inte direkt oddsen på sin sida. Tog slut för snart ½ år sen men det borde tagit slut mycket tidigare men ändå stannade jag kvar och gick tillbaka till honom. Idiotiskt gjort av oss bägge. Men jag ville så gärna att jag skulle kunna hålla mitt löfte. Mitt löfte va verkligen viktigt. Men det senaste året har jag insett att det löftet inte går att hålla eftersom han jag förlovade mig med är någon helt annan nu. Jag förlovade mig med en helt underbar människa men enligt mig finns inte den människan kvar. Men i ringen så står det att jag vart förlovad med Henrik och det har gjort mig påmind om mitt löfte. Men den människan jag förlovade mig med försvann för några år sen, men Henrik fanns kvar och hans namn står i min förlovningsring. Men nu finns det ingen Henrik kvar för han har bytt namn. Alltså är det inget som stämmer med ringarna och jag behöver inte längre känna misslyckande över att jag inte kunde hålla mitt löfte. jag känner mig fri! Yes. Det finns inte ett piss som binder mig längre till honom. Jag va ung och förlovade mig och det gör inget att jag inte höll mitt löfte för det gjorde inte han heller.
Men jag hoppas att jag senare i livet kommer att få förlova mig igen för det är ett otroligt fint tillkännagivande man gör när man förlovar sig. Nästa gång hoppas jag att jag kommer kunna hålla mitt löfte
Puss på er darlings!
Jag kan erkänna att jag grät när mitt ex gick ner på knä och frågade om jag ville förlova mig med honom. Visste ju att vi skulle förlova eftersom vi hade valt ringarna tillsammans men blev ändå väldigt känslosamt. Jag va grymt lycklig den stunden. Men förhållanden i så tidig ålder har inte direkt oddsen på sin sida. Tog slut för snart ½ år sen men det borde tagit slut mycket tidigare men ändå stannade jag kvar och gick tillbaka till honom. Idiotiskt gjort av oss bägge. Men jag ville så gärna att jag skulle kunna hålla mitt löfte. Mitt löfte va verkligen viktigt. Men det senaste året har jag insett att det löftet inte går att hålla eftersom han jag förlovade mig med är någon helt annan nu. Jag förlovade mig med en helt underbar människa men enligt mig finns inte den människan kvar. Men i ringen så står det att jag vart förlovad med Henrik och det har gjort mig påmind om mitt löfte. Men den människan jag förlovade mig med försvann för några år sen, men Henrik fanns kvar och hans namn står i min förlovningsring. Men nu finns det ingen Henrik kvar för han har bytt namn. Alltså är det inget som stämmer med ringarna och jag behöver inte längre känna misslyckande över att jag inte kunde hålla mitt löfte. jag känner mig fri! Yes. Det finns inte ett piss som binder mig längre till honom. Jag va ung och förlovade mig och det gör inget att jag inte höll mitt löfte för det gjorde inte han heller.
Men jag hoppas att jag senare i livet kommer att få förlova mig igen för det är ett otroligt fint tillkännagivande man gör när man förlovar sig. Nästa gång hoppas jag att jag kommer kunna hålla mitt löfte
Puss på er darlings!
Kommentarer
Trackback
